läst.se

Bokrecensioner

En ohygglig, men sann berättelse

Publicerad 2015-04-01 19:31:19 i Allmänt,

Gift med djävulen
Ramona Fransson
anomaR Förlag

Maria försvinner spårlöst och efter sig lämnar hon två söner och en make. På ytan verkar Maria och Eriks äktenskap bra, men när polisen börjar gräva ter det sig alltmer osannolikt att Maria är frivilligt försvunnen. Meningsskiljaktigheterna blir större och större mellan Maria och Eriks familjer, men varför får inte Marias föräldrar träffa sina barnbarn? För att förstå måste vi gå tillbaka i tiden.

Precis som Ramona Franssons tidigare deckare är Gift med djävulen verklighetsbaserad. Första intrycket av boken är mycket bra, och redan då jag håller den i min hand för första gången längtar jag efter att få hugga in i denna härlighet.

Min första tanke när jag kommit en bit in i boken, och även senare är att det är lite rörigt. Det hoppas hej vilt mellan både nutid och dåtid, men även mellan de olika karaktärerna i historian. I vissa fall funkar det bra, men i just det här fallet har författaren inte lyckats hundraprocentigt. Under en lång tid i berättandets gång händer det inte så mycket, utan det känns som att man står och stampar, man kommer inte riktigt vidare. Ändå fanns aldrig tanken där att jag ville avsluta boken i förtid eller låta den vila, intresset och behovet av att få veta vad som hänt Maria var starkare. Först sista tredjedelen började det hända grejer och allt tog fart, som skjuten ur en kanon. Då ville jag istället inte lägga boken ifrån mig, en känsla att nu måste jag få mina efterlängtade svar. Slutet berörde mig till tårar. Hela slutklämmen gjorde att det trots den lite sega starten var värt att läsa denna ohyggliga verklighetsberättelse.

++

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela