läst.se

Bokrecensioner

Naken och gripande kärleksförklaring till en mor

Publicerad 2015-02-26 18:13:07 i Allmänt,

Mysteriet mamma
Trude Lorentzen
Ordfront

När Trude är 14 år blir hennes mamma plötsligt sjuk, det varar i 475 dagar. Kan ett ostämt piano verkligen utlösa en dödlig depression när man till synes aldrig haft några psykiska problem tidigare? Det frågade sig familj, vänner och läkare runtomkring Mia Lorentzen under sjukdomstiden 1989-1990. Vad var det egentligen som hände? Det kan man bara spekulera kring, en ödesdiger söndag i maj hoppade Mia ut från sjunde våningen på det sjukhus hon var inlagd på. Mer än 20 år har gått sedan Trudes mamma tog livet av sig, och Trude är själv förälder. Hon bestämmer sig för att det nu är tid att nysta i mysteriet mamma.

Detta är en naken och gripande kärleksförklaring till en saknad mor, där den vuxna dottern söker svar på varför. Vilken tragedi för en person i tonåren att se en förälder må så dåligt, och inte kunna nå fram eller göra något. Att i den åldern behöva vara den starka och trygga, när man som mest behöver någon vid sin sida. Jag blir ledsen å familjens vägnar, tårarna bränner innanför ögonlocken och jag får själv en känsla av hopplöshet. Jag blir djupt berörd och påverkad av denna fantastiska hyllning, och jag får flashbacks från perioder när jag själv mått dåligt. Alla har vi mer eller mindre tuffa perioder i livet, men här beskrivs det så väl hur det kan vara när det gått ett steg längre, när man inte längre känner att det finns någon återvändo.

Jag tar en paus i läsandet och tittar på min egen son som ligger och sover bredvid mig. Skulle jag kunna lämna honom? Svaret är nej, oavsett hur dåligt jag mår. Jag har gett honom livet, och jag vill vara en del av hans liv så länge jag får. De allra flesta skulle känna detsamma, men vad gör man om man inte längre är säker på att man klarar det? Vad gör man när allt är så mörkt att inte ens ditt eget barn är värt att levas för? Det kan tyckas egoistiskt, men är du i den situationen tänker du inte längre klart.

Min första tanke och känsla är att Mia är utbränd, det ostämda pianot var droppen som fick bägaren att rinna över. Dock ska man ha i åtanke att det är ett vanligare tillstånd nu, och man vet mer om det än i början på 90-talet. Kan det ha varit så att hon blev utbränd, men inte fick rätt hjälp och att det ledde till depression och psykos? Eller fanns det en annan orsak? Vad kan det egentligen ha varit som gjorde en levnadsglad mamma till en psykpatient på en låst avdelning, eftersom hon var farlig för sig själv. Detta kan hända vem som av oss, ingen är immun för psykisk ohälsa, och det är oftast ingenting som syns utanpå. Kanske lider din granne av självmordstankar, eller din bästa vän. Mina ögon svämmar över av tårar och de rinner nedför mina kinder samtidigt som jag skrattar till. Trude har skrivit en otroligt sorglig skildring, men samtidigt så underfundig och klockren. Detta är en bok jag kommer återkomma till, och jag rekommenderar den starkt. Oavsett vem du är, läs den!

+++++

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela