läst.se

Bokrecensioner

Viktig skildring om något som inte får glömmas bort

Publicerad 2016-05-04 22:14:00 i Allmänt,

Mila 18
Leon Uris
Albert Bonniers förlag

I Leon Uris roman får vi följa en grupp människor i Warszawa tiden före och under andra världskriget, där finns judar, polacker utan den judiska tron, där finns tyskar, österrikare och ukrainare. Vi får följa dessa människor medan de lever fritt med varandra, vi får se hur Warszawas ghetto byggs upp och befolkas, vi får en inblick i både hur judarna i ghettot har det, hur det ser ut utanför murarna men även ur de tyska officerarnas sida.

Detta är en bok jag läste första gången för 16 år sedan och som jag återkommit till i tankarna många gånger under årens lopp. Trots att jag ofta tänkt på den så vet jag nu att jag faktiskt inte kommer ihåg någonting, och min upplevelse av den nu är en stor skillnad mot då. Som jag minns det var det en mycket fängslande bok, svår att lägga ifrån sig, det skulle jag inte säga om den idag. Dock tycker jag att den skiljer sig från många andra böcker i ämnet, just att man får följa andra än bara judarna, men även för beskrivningarna av hur judarna hade det, hur de gömde sig i bunkrar, tog sig fram genom kloaker och hur de försvarade sig, att de fick tag på vapen från den ariska sidan och beslagtog vapen, ammunition, kläder och annat tyskarna bar på sig när de blev dödade. Att läsa om hur stor överlevnadsinstinkten faktiskt kan vara, hur usla förhållanden det än är.

Beskrivningarna är mycket målande, vi lär känna huvudpersonerna och åtminstone jag tar de till mitt hjärta. Jag kan se framför mig hur man delar av en del av huvudstaden, hur man tvingar alla judar att flytta dit, och hur de får bygga upp murarna och stängslen runt sitt eget fängelse. Jag kan se hur man tar sig fram över taken, genom kloakerna, hur det blir de normala färdvägar man kan ta för att ta sig från en plats till en annan. Jag kan känna paniken av att vara instängd under jord, över 400 människor på ett utrymme som kan inhysa 200, rädslan över att bli upptäckt, spänningen vid minsta ljud, hur uppblåsta lik ligger och flyter i kloakerna, spetsade på vassa galler som tyskarna satt dit efter att de upptäckt att man uppehöll sig där. I all eländighet blommar ändå kärleken, vi får se hur stark den kan vara, hur mycket människor uppoffrar för den hon älskar. Arier som tar sig in i ghettot och lever som jude hos sin käraste, en annan som riskerar sitt liv genom att vara i förbindelse med och hjälpa de innanför murarna.

Vi får se hur tyskar och andra officerare först är övertygade i sin tro på nazismen, för att sedan, när kriget närmar sig sitt slut börja förstå vad de faktiskt har gjort. Vi får komma de nära inpå livet, bli övertygade att även de är människor med känslor, inte enbart känslokalla robotar.

Jag tycker att boken var lite seg i början, men skildringarna och att det är en oerhört viktig del av vår historia som berättas gör att det senare överväger den inte fullt lika bra inledningen. En bok som helt klart är läsvärd och som jag skulle rekommendera.

++++

En viktig bok för oss alla

Publicerad 2015-09-19 22:13:04 i Allmänt,

Kalle är mobbad – aktionsgruppen ingriper

Eva Ericsson Klang

Idus förlag

”Andningen sätter sig uppe vid halsgropen, med snabba korta tag. Bröstet känns trångt, ångesten kramar, när Kalle fruktansvärt klart inser vad som kommer att hända. Långsamt trycks hans huvud längre och längre ned i toalettstolen. ”

Så börjar Eva Ericsson Klangs viktiga bok om mobbning. Kalle har blivit mobbad under flera år, men ingen vågar sätta sig upp mot mobbarna Klas, Linus och Filip. Viktor bevittnar den grova mobbning de utsätter Kalle för och får till slut nog. Själv vågar han inte sätta sig upp mot dem, men tillsammans med sin bäste kompis Hassan kommer han på en genial ide.

Jag kan inte annat än att säga att det är en klockren och viktig berättelse. Boken skildrar mobbning i en åttondeklass, men vi får se det hela från flera olika håll. Vi får följa Kalle som blir mobbad, Viktor som iakttar, men även Klas som är den värsta mobbaren. Vi får komma alla tre nära inpå skinnet och får känna deras känslor och tankar, hur de faktiskt mår.

Detta är en ungdomsbok som passar, men framförallt behövs, i alla åldrar, oavsett du är ungdom, vuxen, lärare eller förälder. Läs den själv, tillsammans i en grupp eller vad som helst, bara du läser den!

Många medier som handlar om mobbning tycker jag handlar just om den mobbade, men inte så mycket på en lösning, mer än att prata med en vuxen och var snäll mot den som är utsatt. Det jag tycker är så bra med den här boken är att den även tar upp en alternativ lösning, och resultatet av det gör mig gråtfärdig.

Det är viktigt att komma ihåg att inget barn är elakt av naturen. Förstå och se även den personen för vad han eller hon verkligen är. Oftast mår dessa liv sämre än de vill ge sken av. Det är ingen ursäkt, men en tanke att beakta.

++++

 

Tid för reflektion

Publicerad 2015-08-25 23:33:07 i Allmänt,

En förförd kvinnas besatthet
Susan Fromberg Schaeffer
Forum

Vi lär tidigt känna Agnes Dempster, hennes mor och mormor som även de hör till flickorna Druitt. Konstnärer och skulptörer vallfärdar till Gården ovan molnen för att göra porträtt av damerna. Till skillnad mot sina förfäder vill hon inte leva ett sådant liv och flyttar till staden. Där möter hon Polly, tjejen som ska bli hennes bästa vän, men hon möter även den vackre Charlie och hans vän Frank. Trots att hon nu tagit klivet ut i stora världen blir det inte alls som hon tänkt sig. Hon är en ung, passionerad och impulsiv kvinna, och när hon får veta att hennes fästman även dejtar en annan kvinna händer det som inte får hända. Som den duktiga skytt hon är skjuter hon sin rival, och försöker sedan ta sitt eget liv. Men precis som tidigare i hennes liv verkar det inte riktigt som att hon och ödet går hand i hand.

Under läsningens gång finns det mycket tankar och känslor hos mig som läsare. Inte ens nu, när jag är klar med boken vet jag riktigt vad jag ska tycka och känna om den. Å ena sidan känns det som att någon som är psykiskt frisk aldrig skulle göra en sådan sak, utan att hon nog är instabil, medan jag å andra sidan känner att är det inte precis så den första riktiga kärleken är för oss alla? Är det då fel av Agnes att känna det hon känner, att hon inte kan leva utan honom, att de är själsligt förbundna med varandra? Är det onormalt av henne att vara svartsjuk på allt runt honom, att alltid vilja vara i hans närhet och att känna att hennes liv inte har någon mening utan honom? Jag tror att om du frågar folk så kommer det dröja lång tid innan du får ett ärligt svar från någon, för jag är övertygad om att alla har känt såhär åtminstone någon gång i sitt liv. Så vad gjorde att just Agnes blev en mörderska?

Boken är på knappt 600 sidor, med mycket text så den kräver sin tid och tankeverksamhet. Läser du och reflekterar över det du läser så kan jag rekommendera den, men inte till någon ovan läsare. Den passar perfekt att ha som en bok man läser lite vid sidan av något annat. Jag har velat, och velar fortfarande om vilket betyg jag ska ge den. Den väcker så motstridiga tankar hos mig. Vill du tillgodose den på bästa sätt, så ger jag dig ett råd: en portion åt gången. Ta till dig det som står, men även det som står mellan raderna. Ge dig tid åt att reflektera.

+++

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela